För tillfället går det sådana kraftiga glädjerus genom kroppen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Örhänget till höger på bilden har varit försvunnet sedan i början av sommaren. Jag hade verkligen börjat ge upp hoppet på att åter få använda dessa ögonstenar som ju betyder så mycket för mig. Men en liten flicka på gatan råkade av en slump stå utanför våran gång då min mamma var utanför. Flickan sa högt "Vems är detta örhänget?" varpå mamma inser att det är det jag tappade för så länge sedan hon har hittat.
Som kanske synes på bilden så är högerörhänget lite blekt både i guldet och i stenarna - men jag är bara glad att jag åter igen har båda och kan använda dem.

Tack så mycket!
Självklart fick min lilla granne en belöning! ;)